torsdag 31 mars 2016

ADHD

ADHD handlar inte bara om att inte kunna sitta stilla eller inte klara av skolarbetet för en har svårt att koncentrera sig. Det är så mycket mer än så. Att människor som har ADHD skulle vara aggressiva är också felaktigt. Eftersom det är så snabba humörsvängningar så kan en agera aggressivt. Men det kan visa sig på andra sätt. Jag var inte stökig när jag var liten och inte heller aggressiv. Humöret gick upp och ner och jag fick mina utbrott till och från. Men jag räknar inte det som att vara aggressiv. Vi snappar upp och tar in dubbelt så mycket intryck ifrån omgivningen som en funktionell människa. Ljud och ljus är väldigt vanligt att en är känslig för och därför kan det rubba en del saker och det blir jobbigt att koncentrera sig. Sömnproblem är vanligt eftersom tankarna bollar fram och tillbaka och det är ibland omöjligt att sätta stopp för dem. "Ibland tänker jag så mycket att det känns som min hjärna ska sprängas." uttryckte jag mig när jag var liten. Och det är fortfarande relevant.  I sociala sammanhang kan det bli svårt att hänga med när t.e.x. den andra människan pratar långsamt och mycket på en och samma gång. Jag själv kan känna en slags ångestkänsla när jag inte får "flika in" och ibland vill jag bara gå därifrån för det känns olidligt att lyssna så länge. Jag pratar oftast väldigt snabbt för jag vill få ut allting så fort som möjligt. Ibland om det är ett ämne jag brinner för (som t.e.x. psykiskt ohälsa) Har jag så himla mycket att säga men det kommer ut helt fel för det är så mycket tankar i huvudet att det blir ibland svammel av det hela.

Impulsivitet är också väldigt jobbigt för det kan göra så en hamnar i ganska kniviga situationer för en tänker kortsiktigt. För stunden.

Också att ha o diagnostiserad ADHD kan leda till långvariga depressioner.

Känsligheten är värst tycker jag. Eftersom en är väldigt observant i sin omgivning så snappar en upp oerhört mycket från alla människor. En tar åt sig ganska mycket, misstolkar och vänder det till något helt annat än vad personen menade. Katastroftänket.

Vila, vila, vila, vila är viktigt. Återhämtningen efter alla intryck. Också en anledningen till att skolan inte går som den ska. Hjärnan hinner aldrig riktigt vila.

Så argumentet: "ADHD används som en ursäkt för stökiga barn" Håller inte. Sorry. Jag är så jävla trött på att höra det. Ni förminskar oss. Säger att den funktionsnedsättningen vi har inte existerar. Vet ni hur dumt och absurt det låter?


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar